evacarina

Efter mycket velande så bestämde jag mig för att ta sprutan  och i onsdags blev det av. Det kändes ingenting. Var väldigt kaxig och tyckte det här var väl inget. Alla som gnällt över hur sjuk man kan bli,löjligt tänkte jag.
Gick till jobbet på torsdagen märkte fortfarande inget mer än att jag var lite dassig i magen. Men under dagen satte det igång ,jag frös,var jättetrött och mådde illa och det blev värre och värre. När jag kom hem så somnade jag på soffan,vaknade av att maten var klar,åt lite grann och somnade åter på soffan. Jag frös och huttrade och hela tiden kändes det som att jag skulle spy. Ungefär samma känsla som när man är bakis. Trots byxor och tröja och en tjock pläd så gick frossan inte ur kroppen. Vid niotiden gick jag in och fortsatte sova tills jag vaknade av ett jäkla liv utanför. Det var rugbyfest på Palace och på baksidan var det en stor grupp av ungdomar som bråkade och slogs. Polisen fanns på framsidan och hade inte en aning om vad som hände på andra sidan huset. nyfiken som man är så var man ju tvungen att kolla.Men fick snart hoppa i säng igen för den där spykänslan infann sig åter. Idag är det fredag morgon och jag är på väg till jobbet och jag känner mig så där... Vi får väl se hur det går under dagen.

Fredag den 13:kl.10.00 var det begravning för min pappa.Hade ont i magen som tusan, innan vi kom i väg till kyrkan . Var säkert på toan hundra gånger den morgonen. Men när jag väl kom dit så gick det ganska bra. Över förväntan faktiskt. Släkt och vänner till mamma och pappa hade redan börjat samlas när jag och min familj anlände.
Det var väldigt vackert i kyrkorummet som var fyllt med blommor. Musiken var ljus och vacker inte alls dyster och mörk som man ofta har på begravningar.Mina två syskonbarn,Therese och Henrik, sjöng "Blott en dag" och "som en bro över mörka vatten ". Prästen ,Kenneth Johansson berättade ,på ett mycket igenkännande vis,om min pappas liv och hans personlighet.Efteråt samlades alla till minnesstund med mat och kaffe.
Min Pappa fick en mycket fin begravning...........

Söndag. Då var det daxs för kyrkan .Idag läste man upp min Fars namn i kyrkan, som brukligt är, när någon gått bort. Jag ,mamma,bror och svärgerskor var där . Högmässa innebär att det är nattvard och kollekt, därför varade gudstjänsten närmare en timme,alldeles för länge enligt mitt tycke. 
Något som jag inte tänkt på tidigare,men som jag noterade när prästen läste upp min Fars namn,var,när han sa- "Lennart Gustafsson 79 år och nio månader" Min far dog den 4(nov) och han är född på dag 4 (feb)??? slump eller ...... 

Det är fullt upp nu med förberedelser inför begravningen.Det finns inte tid för sorg och tankar, eller att reflektera över det som hänt. Men jag antar att det kommer i fatt mig så småningom.  Vi har valt kista och blommor och beslutat att det blir Prästen Kenneth Johansson i Johannes K:a som håller i begravningen. Igår var det samtal med Präst och organist. val av Psalmer gjordes .Syskonbarnen, Henrik och Therese kommer att sjunga under minnesakten.
På söndag kl.10.00 är det tacksägelse i kyrkan. Man kommer där att läsa upp min Fars namn.
Trots allt så mår jag ganska bra och jag känner en stor lättnad över att pappa inte behöver lida mer.Men det finns också en enormt stor saknad och en tomhet i mitt Hjärta.

Mitt i valet av väska på Närstads ringer telefonen. jag blir nervös när jag ser att samtalet kommer från min bror. Han ringer bara om det är nått viktigt. Jag befarar det värsta, att det har hänt något med min pappa som åter igen ligger inlagd på sjukhuset. Jag svarar försiktigt i telefonen och hör min brors röst som säger- vad gör du? jag blir tyst en stund sen säger jag -har det hänt något? Nej,säger han ,men jag tänkte att du kunde följa med mig upp och hälsa på honom. Det är så svårt för mig att höra vad han säger eftersom jag hör så illa, så därför är det bättre om någon mer kan följa med.
Han hämtar mig med bilen och vi går upp på avdelningen. När vi kommer upp sover pappa så vi sätter oss i pausrummet och dricker kaffe och pratar om hur vi ska göra om dom skickar hem honom.Han kommer att behöva vård dygnet runt. Mamma orkar inte själv ta hand om honom och han blir sämre och sämre för varje dag. Efter ca en timme går vi in på hans rum för att se om han är vaken . Det är han inte ,men vi väcker honom lite försiktigt. Jag ser med en gång att han är ännu sämre idag. Han kan knappt prata och flera gånger så får han andningsstopp, och varje gång så tror jag,nu dör han.Han ringer på systrarna och säger att han har svårt med andningen. Dom lyfter upp honom så han får en sittande ställning och säger- vi vet att det är jobbigt ,men vi kan inte göra mer.I morgon ska dom göra en gastroskopi på honom - till vilken nytta ? Han kan inte ens svälja sin medicin, hur ska han då kunna svälja en slang? Varför ska dom behöva plåga honom mer? Jag undrar - hur länge till ska han orka? 

Arbetsterapeuten kom idag. Någon sjuksäng får inte min pappa. Men han kan få en insats som man lägger i den säng han har. I hela sitt liv har han arbetat och betalat skatt. Syftet är väl ändå att skattepengarna ska fungera som en försäkring, för att få den vård man behöver ,den dag man inte kan klara sig själv. Man tror ju att man är garanterad att få den hjälp man behöver när man blir sjuk och gammal. Men så fungerar det tydligen inte. Nu är det ju inte värre än att vi kan köpa en elektrisk säng som går att ställa i olika lägen. den kostar ca 7-8 tusen , men det har vi råd med.Men vad gör andra människor som behöver riktig vård och saknar ekonomisk möjlighet. Är det menigen att den som är fattig ska lida mer än den som har pengar? Tanken att bli gammal skrämmer mig oerhört. När jag blir gammal och sjuk, finns det då, överhuvudtaget, kvar några pengar till vård, eller är det ättestupan som gäller?

Pappa kom hem från lasarettet igår. Och allt är inte så enkelt som man skulle önskat.
Redan första kvällen ringde mamma och sa att han ramlat och hon orkade inte att få upp honom. Han blev liggande på golvet ett bra tag innan min bror och svägerska kom för att hjälpa honom upp. Jag inser att det här kommer inte att bli helt lätt.
 Idag har jag suttit flera timmar och ringt till myndighetshandläggare och arbetsterapeuter,fastighetsägaren samt larminstallatörer. Efter mycket om och men ,tjatande och tjafsande så har jag lyckats få arbetsterapeuten att åka hem till pappa för att göra en behovsutredning. Har krävt att han ska ha en sjukhussäng, toaarmstöd och borttagning av tröskel till toaletten. 
Det är inte självklart att han får någon säng. Det verkar inte ha nån betydelse att han knappt kan ta sig ur sängen.
För att få en säng så måste man ha hemtjänstpersonal som vårdar i hemmet. Min mamma räknas tydligen inte.
Men imorgon kommer larmet att installeras. Och när han ringer på det , då kommer ju hemtjänsten för att hjälpa till,då måste väl ändå sängen vara till nytta för den personalen ,när dom ska hjälpa honom till och från toaletten. Sjukhussängen går ju att höja och på så sätt får ju alla en bättre arbetsställning samt att min pappa får lättare för att ta sig i och ur sängen. Den går också att vinkla upp i ryggen vilket gör att han också kan sitta upp och titta på TV. Nått sabla nöje måste han väl ändå få ha. Han ska väl ändå inte behöva ligga och stirra rakt upp i taket.
 Trösklen kunde inte fastighetsägaren ta bort ,det måste hjälpmedelscentralen göra för enligt vaktmästaren så kunde det bli en vattenläcka och då gällde inte någon försäkring. ?????? Fattar noll! Hur f-n kan det bli en läcka om man tar bort trösklen vid toadörren och sätter dit en plan golvlist????  Så imorgon klockan elva kommer arbetsterapeuten för att göra en bedömning. Och det är inte lönt att hon säger nej, För då kommer jag att föra ett JÄDRA LIV.Och fort ska det gå, innan veckan är slut ska sänghelvetet vara på plats.

Har ni någonsin funderat hur äckligt det är med tandborstar? Det har jag. Minst två gånger om dagen använder man den,sen sköljer man av den och sätter tillbaka den på sin plats. Och handen på hjärtat ,hur ofta byter du din tandborste ? Själv använder jag min alldeles för länge, ända till stråna spretar rakt ut.
Om man dricker vatten ur ett glas så sköljer man inte bara av det och ställer in det i skåpet igen. Man diskar det, så att alla baciller försvinner Oftast görs detta i en diskmaskin med en hög temperatur som fullkomligt dödar alla bakterier. Så noga är man inte med sin tandborste och den har ändå varit och rotat inne i munnen. Nej, tillbaka till sin plats efter borstning och vill det sig riktigt illa så har man som vi, en gemensam mugg för alla borstar. Där står dom och gnuggar och gosar sig mot varandra ,så alla har allas baciller på sig,liksom. Det finns en oskriven lag som säger ,låna aldrig någon annans tandborste , men står dom så här, intill varandra så är ju det nästan samma sak. Usch! Har funderat på vad man ska göra åt snuskeländet. En lösning är att använda engångstandborstar. Men trots att vi bara är tre i familjen så skulle det innebära att på 30 dagar skulle vi avverka ca.180 st borstar räkna ut vad det blir på ett år,en jädrans massa. Varken bra för sopberget eller plånboken . Istället har jag kommit på en genial ide. Samtidigt som jag ändå kör middagsdisken i diskmaskinen,så får alla borstarna åka med. Detta innebär att familjen,alltid,numera har rena och fräscha tandborstar.Dessutom har jag några i reserv för övernattande gäster

Gick in på Konsum för att köpa lite frukt och grönsaker. När jag står vid självplocksdisken och fumlar med att få upp plastpåsen som jag ska lägga frukten i ,så inser jag- jag måste göra det. Jag måste slicka på fingrarna för att kunna öppna den. Och vad gör man sen när man har slickat på fingrarna? Jo,man börjar plocka i frukten, och det är ju ok om man bara tar i den frukt som man ska ha. Men det gör man ju inte ,utan man klämmer och känner tills man hittar det perfekta päronet. Nu är jag ju lite smartare, så jag slickar på vänster hand och plockar med höger och på så vis så slipper jag ju sprida mina baciller. Men alla andra hur gör dom? Jag tittar mig omkring och ser att dom slickar också på fingrarna för att få upp påsen ,men dom flesta gör det med samma hand som dom plockar med.Usch,fy farao vad slibbigt. Ska det vara så himla svårt att konstruera en plastpåse som inte klibbar ihop, och som är lätt att öppna .Jag bara undrar? I fortsättningen kommer jag att vara jäkligt noga med att skölja min frukt innan jag äter den.

Idag blir det fest! För idag fyller min mamma år. Hipp hipp Hurra!. Det blir tårta ,blommor och presenter

Var hemma hos sonen,sambon och barnbarnet.har inte varit där på ett tag och jag ville se hur det var med dom. Sonen har fått nytt jobb, och åker inom kort på en två veckors utbildning till Stockholm.Förutom det så tyckte jag att det signalerades att det var nått på gång. Det fanns vissa tecken som tydde på att jag kanske snart blir Farmor igen. Men man vill ju inte fråga,kan ju hända att man gör bort sig rejält då. Men det lär väl visa sig snart i sådana fall. Tror inte att dom läser min blogg heller för i sådana fall så har jag ju ändå gjort bort mig



  Thilda 

Bet av en tand och fick gå till tandläkaren. Han kikade lite och sen sa han- antingen så sätter vi dit en plastbit men det kommer ändå inte att hålla så jag föreslår att du gör en ny krona. Det blir förstås lite dyrare ,men det är ju en viktig tand. Men det är ingen större fara just nu så du kan också välja att låta bli.  Frågade honom- vad kostar det att sätta dit en krona. Han sa- ja,runt 6000- 7000kr. Jag såg förmodligen ut som ett frågetecken efter den informationen,och vad fasen skulle jag välja? Inte tusan vill jag lägga så mycket pengar på en tand det verkar ju helgalet. Så jag sa- jag skiter i det här, och så gick jag hem.
 Så nu ska jag ringa runt till andra tandläkare och be om kostnadsförslag samt höra mig för om det ändå inte är ,snål som jag är, bäst att sätta dit en i plast.
Man kan undra varför tandvård inte räknas som sjukvård? Vad är skillnaden? Man är väl lika sjuk om man har inflammation i munnen som när man har det i foten? Man får feber och värk av dom bägge och behöver medicin och omvårdnad för att bli botad.Tycker absolut att mina skattepengar ska användas till tandvård. Det här är väl ändå en valfråga för våra partier. Det parti som lovar fri tandvård ,lovar jag att rösta på.

Robert Broberg, som alltid lika duktig med sina texter och sin coola sköna humor. Men han håller ett lågt tempo och sjunger för många, anonyma låtar .Hade önskat att det var lite mer riv i låtarna. Istället håller han sig till lugnare ballader.Och precis när man känner,nu kommer han igång,så backar han och drar ner på tempot.Det känns som han kör lite i uppförsbacke.
 Det märks att han har blivit gammal. Det är inte samma ös på scenen längre som det var förr, och det är inte heller Robban som är i focus på scen, utan bandet. Det är bandet som äger scenen. Men även där känns det som om dom får hålla tillbaka pg.a hänsyn till Robban. Robban är mer en figur som lullar omkring på scenen ,man får nästan känslan av att han kommit fel. 
Man brukar säga att "man ska sluta när man ligger på topp" och kanske är det något att fundera över för Robban,kanske är det dags att lägga ner liveshowerna och ägna sig åt att spela in skivor istället