När livet går mot sitt slut............
Mitt i valet av väska på Närstads ringer telefonen. jag blir nervös när jag ser att samtalet kommer från min bror. Han ringer bara om det är nått viktigt. Jag befarar det värsta, att det har hänt något med min pappa som åter igen ligger inlagd på sjukhuset. Jag svarar försiktigt i telefonen och hör min brors röst som säger- vad gör du? jag blir tyst en stund sen säger jag -har det hänt något? Nej,säger han ,men jag tänkte att du kunde följa med mig upp och hälsa på honom. Det är så svårt för mig att höra vad han säger eftersom jag hör så illa, så därför är det bättre om någon mer kan följa med.
Han hämtar mig med bilen och vi går upp på avdelningen. När vi kommer upp sover pappa så vi sätter oss i pausrummet och dricker kaffe och pratar om hur vi ska göra om dom skickar hem honom.Han kommer att behöva vård dygnet runt. Mamma orkar inte själv ta hand om honom och han blir sämre och sämre för varje dag. Efter ca en timme går vi in på hans rum för att se om han är vaken . Det är han inte ,men vi väcker honom lite försiktigt. Jag ser med en gång att han är ännu sämre idag. Han kan knappt prata och flera gånger så får han andningsstopp, och varje gång så tror jag,nu dör han.Han ringer på systrarna och säger att han har svårt med andningen. Dom lyfter upp honom så han får en sittande ställning och säger- vi vet att det är jobbigt ,men vi kan inte göra mer.I morgon ska dom göra en gastroskopi på honom - till vilken nytta ? Han kan inte ens svälja sin medicin, hur ska han då kunna svälja en slang? Varför ska dom behöva plåga honom mer? Jag undrar - hur länge till ska han orka?
