Inte så lätt!
Pappa kom hem från lasarettet igår. Och allt är inte så enkelt som man skulle önskat.
Redan första kvällen ringde mamma och sa att han ramlat och hon orkade inte att få upp honom. Han blev liggande på golvet ett bra tag innan min bror och svägerska kom för att hjälpa honom upp. Jag inser att det här kommer inte att bli helt lätt.
Idag har jag suttit flera timmar och ringt till myndighetshandläggare och arbetsterapeuter,fastighetsägaren samt larminstallatörer. Efter mycket om och men ,tjatande och tjafsande så har jag lyckats få arbetsterapeuten att åka hem till pappa för att göra en behovsutredning. Har krävt att han ska ha en sjukhussäng, toaarmstöd och borttagning av tröskel till toaletten.
Det är inte självklart att han får någon säng. Det verkar inte ha nån betydelse att han knappt kan ta sig ur sängen.
För att få en säng så måste man ha hemtjänstpersonal som vårdar i hemmet. Min mamma räknas tydligen inte.
Men imorgon kommer larmet att installeras. Och när han ringer på det , då kommer ju hemtjänsten för att hjälpa till,då måste väl ändå sängen vara till nytta för den personalen ,när dom ska hjälpa honom till och från toaletten. Sjukhussängen går ju att höja och på så sätt får ju alla en bättre arbetsställning samt att min pappa får lättare för att ta sig i och ur sängen. Den går också att vinkla upp i ryggen vilket gör att han också kan sitta upp och titta på TV. Nått sabla nöje måste han väl ändå få ha. Han ska väl ändå inte behöva ligga och stirra rakt upp i taket.
Trösklen kunde inte fastighetsägaren ta bort ,det måste hjälpmedelscentralen göra för enligt vaktmästaren så kunde det bli en vattenläcka och då gällde inte någon försäkring. ?????? Fattar noll! Hur f-n kan det bli en läcka om man tar bort trösklen vid toadörren och sätter dit en plan golvlist???? Så imorgon klockan elva kommer arbetsterapeuten för att göra en bedömning. Och det är inte lönt att hon säger nej, För då kommer jag att föra ett JÄDRA LIV.Och fort ska det gå, innan veckan är slut ska sänghelvetet vara på plats.
